LEAGUE OF LEGENDS folks   

Finally tog den där IQ testen alla pratar om. :D

IQ Test

Har inte bloggat på en bra stund men allt händer så snabbt och jag hinner inte med.

Så jag bor ju själv och jag har sökt från Kela studiestöd och bostadstillägg. Ett belopp på 451€ är vad jag borde få varje månad och eftersom skolan just börjat så blev det liksom just godkänt. Problemet är att pengarna har inte kommit än.

Jag loggade in på Kelas e-tjänst och det står att utbetalsningsdag var 4.9.2015 alltså förra fredagen och ifall det inte är samma bank så rör det sig mellan 2-3 arbetsdagar, guess what people det har varit 5 om man räknar med fredagen.. Jag har inga pengar alls och ingen mat. Great!

All mina pengar som jag får i månaden räcker just och just en hel månad, den här gången räckte det suveränt och jag väntade förstås på att pengarna skulle komma på måndagen, eftersom jag har alltid fått det den dagen och surprise ingenting. Alltså jag är så förbannad, jag menar.. det är studiestöd och jag går för fan i skolan så vasatan?!

Ugh                  t(-.-t)

Soooo, there's this game... 

Game of war;

Ett spel där det finns människor som bryr sig (om du är på rätt allians), där du kan ha roligt, eller gömma dig från verkliga världen. Det är där jag är på nätterna eftersom jag inte kan sova. Spelet är som cigaretter, eller kanske jag borde säga nikotin, man blir beroende av det. Jag vet att jag blev genast jag började spela.

Var försiktig tho om du som läser börjar spela, once du är beroende kommer du att vilja grow i spelet och det finns gift packs att köpa, gör inte det!!

Jag funderade på att göra det för några minuter sedan, skulle ha blivit av med 100€ om inte det inte skulle ha funkat för någon anledning, pengar på kontot vet jag att jag har. Måste ha strulat till på nätet då jag kollade mitt AppleId, vilket jag är glad över.

Var försiktiga guys. Köp inte dem fast det ser förmånligt ut. Man blir bara av med pengar i onödan.

#BeCareful✌🏼️

Så, jag har den här ena "kompis" som bor i Sverige. Vi träffades för flera år sedan på ett nykteristläger och för inte så länge sedan började vi prata oavbrutet. Hela tiden, varje dag.

Men något har hänt eftersom för inte så länge sedan tog den personen mig bort från allting. Facebook, kik, skype och snapchat. Fick inte kontakt med personen på en vecka.

Persnen kontaktade mig sedan, och jag frågade förstås vad som hade hänt för att jag skulle ha förtjäna det där.

Personen svarade: Jag vet inte, jag var kanske full.

Löjligt eller hur? Trovärt? Inte det minsta.

Igår hände något med oss, något bra (enligt mig). Vi båda ville det.

Men idag då jag skickade på kik svarade inte personen så tänkte jag att "okej, sover kanske..." eller "är säkert upptagen och har inte hunnit kolla telefonen"

Timmarna gick förbi och jag skickade emellanåt. Så tänkte jag att "kanske jag tar en selfie på snapchat och skickar".

Personen var nowhere to be found i min kontaktlista. Jag tänkte att det var inte något fel med det. Jag försökte adda personen och surpriiiise-- det gick inte.

Jag började bli misstänksam. Loggade in på Facebook- kunde inte se personens profil. Messenger gav mig ett meddelande när jag försökte skicka ett-- "Du har inte tillåtelse att prata med den här personen". Great!

Jag for in på Skype-- inte min vän där heller.

Försökte skicka ett mess, funkade men fick inget svar.

Ringde, voicemail.

Erkänner att jag grät varje gång jag såg att personen inte var min vän någonstans.

Men vad kan jag göra? Nothing except cry.

Jag vet inte om jag orkar längre. Kanske det är bäst så. Men, sjukt tar det. Hela tiden.

Vad ska man göra om man gillar två killar och båda vill vara ihop med dig?

Jag är riktigt förvirrad, jag vet inte vad jag ska göra. Båda är riktigt söta och härliga killar. Jag vill absolut inte såra någon av dem, men jag kommer att göra det soon enough och det tar så sjukt.  

Jag erkänner att jag har ingen aning vad jag håller på med. Allt det här är nytt för mej, jag gissar att jag behövde någon att tala med, så here it is;

Jag är bara en vanlig flicka, fyllde 18 år för två månader sen. Jag gillar att lyssna på musik, läsa och att festa. Mitt liv är ganska chill nu, men det har det inte alltid varit.

Jag flyttade till Finland för 5,5 år sen efter min mamma träffade en man och till slut gifte sig med honom, ganska jobbigt att komma till ett nytt land och måste lära sej språket och hur allting fungerar. Jag och mamma är från Brasilien, just nu är hon där och har varit det i 1,5 år. 

Efter 2 år som jag bott här så dog min pappa, jag hade inte sett han på hela den tiden, det var ganska tufft och jag började att skära mej, dumt jag vet men då var det nödvändigt för att jag skulle orka med mamma och Finland helt enkelt.

Att ha en latina mamma är inte så lätt, min bardom var full av skratt och lek men också full av blåmärken och hat. Att vara nära mamma var att vara försiktig med allt jag sa, allt jag gjorde och tänkte, löjligt att skriva att jag skulle vara försiktig med vad jag tänkte men om jag tänkte det så sa jag det so I guess it makes sense.

För nästan 3 år sen fick jag en lillasyster, hon heter Shakira. Jo, ni läste rätt. Hon är gulligaste i hela världen.. När hon inte är en pain in the ass.

För över 2 år sen kasta mamma ut mej för att jag inte ville vara hennes slav längre, komiskt. Jag åkte in på ett barnhem, Trappan var namnet på stället. Bästa ställe som fanns i hela världen, Niina min egenvårdare var den bästa ever!! Men fortfarande var mamma en stor del av mitt liv och hon fick mej att må dåligt efter hon for till Brasilien och lämna mej kvar. Jag skulle inte ha stannat där som hon, jag skulle ha kommit tillbaka.

När jag träffade min bästa vän Natasha för lite över 3 år sen blev allt lite bättre men...

... hon var också broken, hennes föräldrar var inte så mycket till föräldrar, och att vara lesbisk hjälpte inte så mycket med mobbningarna. Men vi var där för varandra. Efter många själmordsförsök (för båda av oss), blev vi inseparable, inget kunde komma mellan oss och om det hände visste vi att ingen av oss var på väg någonstans.

Tills det hände... Hon lämna mej. Varför vet jag inte, kommer aldrig att veta eller att förstå. Hon gjorde sitt val och efter en månad gjorde jag också samma val men det hände inte, det var nära iaf. Och då förstod jag att livet är för precious för att bara kasta bort like that.

Men till och med Trappan fick jag inte ha. Trappan stängdes för att det inte var många som bodde där, Trappan var mer som ett hem för mej, och jag förlorade det. Dags för ett annat barnhem.

Lillbacken hette andra barnhemmet jag åkte in på, efter en stund där fick jag min stödbostad, men jag var rädd för att vara själv, det var liksom inte min grej så jag började må dåligt och Lillbacken var full så jag fick åka in på Skogsbacken istället, det var chill där, fick en massa kompisar men jag började tycka att jag var redo att försök på nytt så jag gick tillbaka till stödbostaden och det gick bra.

När jag fyllde 18 år flyttade jag till Vasa, mitt på stan eller 7 minuter därifrån XD

Men det blev ensamt det också. Så atm bor jag hos min styvpappa och det är okej, tills han kallar mamma för psykopat och andra saker. Jag vill bara fara härifrån men jag kan inte vara själv.

Inte än.

#Spotify